Anna såg på när hennes mamma blev misshandlad flera gånger. Hon var rädd att en
dag hitta henne död så hon beslöt sig för att polisanmäla mannen som slog henne.
Men modern svek henne för att skydda sin misshandlare, vilket ledde till att
Anna försökte ta sitt liv.
–Jag orkade inte se mer skrik och slag, så jag ville dö innan han dödade mamma,
säger hon.
Anna, en vanlig tonårstjej, en storasyster, en dotter till en frånskild
arbetande kvinna som sökte kärleken hos fel man. En man som kom in i deras liv
genom lögner och manipulationer, men som snabbt förändrades till skrik, slag,
våldtäkt och mordhot.
Kan du berätta om din mammas relation till Peter?
- Tjafs. Det var ofta tjafs. Peter höjde alltid rösten och skrek i mammas ansikte
att hon var dålig och andra saker som förstörde hennes självförtroende, säger
Anna och fortsätter.
- Han puttade på mamma. Hårt så att hon for in i möbler och gjorde illa sig och
sedan gick han från lägenheten och mamma grät ända till han kom tillbaka, säger
hon.
Denna man sa att han älskade Annas mamma och uppvaktade henne med blommor och
matlagning. Samme man våldtog henne, dunkade hennes huvud i väggen, var henne
otrogen, bet henne i kinden, band fast henne, kränkte och förnedrade henne. Han
försökte döda henne, dödshotade henne upp till tjugo gånger, skrek sönder
hennes hörsel, rev sönder hennes bröst genom att slita av henne behån och trycka
in henne i en spegel och fråga hur hon kunde stå ut med sig själv. Han fick
henne att inte vilja leva mer, sa till henne att han fantiserade om att se
hennes hjärna utsmetad på väggarna, och det framför barnen.
Varför tror du att din mamma valde att inte göra slut på förhållandet?
- Mamma var rädd för att bli lämnad, för att vara ensam. Hon hade flera gånger
lovat mig att göra slut för alltid, men så blev det aldrig. Anna
berättar att hon och systern inte kunde lita på deras mamma, eftersom hon alltid
lät honom komma tillbaka.
Anna polisanmälde
Till slut fick Anna nog och tog modet till sig att polisanmäla Peter.
- Jag tvekade först, eftersom jag visste att mamma skulle hata mig, men jag
visste ändå att det var rätt, säger Anna. Hon tillägger att hon blev väldigt
besviken på sin mamma som inte stod bakom hennes anmälan.
- Det kändes som ett knivhugg i hjärtat, säger Anna och fortsätter att berätta
att det senare blev hennes mammas räddning ändå, men det visste hon inte än.
”Jag ville dö”
Anna berättar att hennes mamma svek henne gång på gång och hur hon försökte få
ett slut på livet.
- Det kändes som mamma valde Peter framför mig och min syster. Det gjorde ont och
jag kände mig oälskad, säger Anna och berättar att efter att föräldrarna kommit
överens, beslöts det att hon och systern skulle bo permanent hos fadern.
Anna träffade sin mamma sporadiskt och såg henne sakta gå mot sin död, vilket
fick Anna till att inte vilja mer själv.
– Jag orkade inte se mer skrik och slag, så jag ville dö innan han dödade mamma,
säger hon och fortsätter.
- Jag var trött på alla mardrömmarna och kände ingen livsglädje längre. Jag
orkade inte höra och se mer, säger Anna och berättar att hon försökte ta sitt
liv genom att svälja tabletter i hopp om att aldrig vakna upp igen.
- Men jag vaknade upp på natten och spydde. Jag hade överlevt, säger Anna.
Bröt ihop i rättsalen
Anna berättar hur svårt hon tyckte att det var i rättsalen.
Anna fick inte fram allt som hon hade velat berätta.
- När de ställde frågor till mig ville min hjärna inte fungera, stängde av
totalt, säger Anna besviket och fortsätter.
- När jag väl var klar ville jag lyssna lite på det som var kvar, men så fort
Peter kom in i rummet bröt jag ihop och blev tvungen att springa ut.
Domen kom och Peter blev därför frikänd på grund av brist på bevis.
- Enbart två av tio fall leder till åtal och väldigt få blir dömda, så många
psykopater går lösa, vilket är väldigt skrämmande, säger Anna och tillägger att
hon känner sig besviken.
Nytt år och nytt liv
Anna vill försöka glömma allt, lägga det bakom sig nu och sikta framåt.
- Jag är starkare som person och jag vet att jag kan klara allt, bara jag kämpar,
säger Anna.
- Jag vill att alla ska veta att barn kan göra stor skillnad bara man vågar,
tillägger hon och berättar att hon ska studera till polis.
- Jag vill kunna hjälpa barn och vuxna som hamnat i sådana här situationer. Jag
vet att jag kan klara av att göra ett toppenjobb som polis, berättar Anna med
entusiasm och avslutar intervjun med att tillägga:
- Jag är stark som person nu efter det jag varit med om.
Fick pris som Sveriges snällaste 2008 på Gröna Lund
Anna anmäldes till ”Sveriges snällaste 2008” och vann, för att hon räddat sin
mamma genom att polisanmäla hennes misshandlare och kämpat för hennes
överlevnad.
(Anna och Peter är påhittade namn.)
Text: Malin Roca Ahlgren