Förgöra förgörarna
av Leif Linder
Det börjar enkelt. Pojke älskar flicka, flicka gifter sig med annan pojke. Pojke
är förkrossad, super sig full och sörjer. Men det dröjer inte länge innan något
helt annat träder fram. Verklighetens fula tryne visar sig i allra högsta grad
och det blir en orgie av förvirring, ångest, såren av en våldtäkt. Men
någonstans, om än en bit bort, börjar lite ljus i tunneln sippra in.
Förgöra förgörarna är författad av Leif Linder och utspelar sig i Stockholm, i
början på 2000-talet. Huvudkaraktären är singer & songwritern Tommy, en 28-årig
man som är mitt uppe i att fundera över sin musikaliska framtid och förlorade
kärlek. Men eftersom livet har en tendens att överraska sker strax oväntade
möten, som får Tommy att fundera på helt andra saker.
En av de kanske viktigaste
karaktärerna i detta sammanhang blir våldtagna och ångestladdade Susanna, som
blir en del av Tommys liv. Men även mansstereotypen och “sexgalningen” Johan
spelar en stor roll i boken. Genom dessa människors olika liv skapas kontraster
och visar mäns och kvinnors olika förutsättningar. Åtminstone de olika
förväntningar som finns på kvinnor och män, i Sverige 2000.
Ofta påminner boken om en tidningsartikel, med sitt formella och avskalade
språk. Det ryms sällan lek med ord och ofta lider det brist på värme. Detta
resulterar i att berättelsen blir tämligen opersonlig och kall. Dock gör inte
det berättelsens människoöden mindre viktiga. Bokens största plus ligger helt
klart i att ämnen som våldtäkt och pornografins inflytande behandlas, något som
bör både poängteras och uppskattas. Men språket, som i detta fall är bristande,
tar i flera sammanhang bort trovärdigheten och i slutändan blir det lite i stil
med “män gillar porr” och “kvinnor har det svårt”. Ett exempel på detta är Johan
och hans syn på äktenskapet med Anna: Han var ju man, det starkare könet och
självklart skulle han vara auktoriteten. Kvinnan hade naturen gjort svagare och
därmed var hennes roll att anpassa sig.
Att det finns människor som tänker på
detta sätt är ingen hemlighet, men är verkligheten så pass enkel? Är det
mansstereotyper som Johan som tänker så? Är resten av mänskligheten fri från
skuld? Ett annat exempel där trovärdigheten brister är då Bob och Tommy som är
gamla vänner och träffas på korgen. Här berättar Bob om sitt liv: “Du har inte
en chans om du suttit på kåken. Och inte får du någon bostad heller.” Han gjorde
en kort paus och kliade sig i huvudet. “Därför blev jag kriminell istället”,
fortsatte han. Här låter det snarare som en förklaring från Socialstyrelsen än
som den kriminellas egen berättelse.
De ämnen Linder tar upp är aktuella i allra högsta grad men de bör analyseras
och beskrivas lite mer ingående. I alla fall om man vill undvika att måla upp
världen i svart och vitt. Sammanfattningsvis var det ett bra försök, men den
återstående frågan är om det verkligen räckte ända fram.
Elin