Reporter erkänner
Gravidchock
av Belinda Olsson

Med tanke på hur slagfärdiga Belinda Olssons krönikor kan vara så hade jag faktiskt väntat mig en feministiskt spjutspets i den här boken som handlar om att det inte alltid är önskvärt att vara gravid.

Visst, i äldre generationer kanske det var otillåtet att inte vilja ha barn, att en kvinna var "manlig" och satte jobbet före familjen. Men please, vi vill ha något mer nyskapande än så.

Det kanske egentligen inte finns någon mening med boken, vilket jag dock vägrar acceptera. En sådan skarp skribent kan inte bara ge ut en menlös bok! Den är på sin höjd lite underhållande och jag skrattade faktiskt rakt ut någon gång, men det hör till undantagen.

Tidvis gav den mig faktiskt komplex och det är något jag inte vill ha från en feminist. Agatas liv verkar neurotiskt perfekt på ett kaosartat vis. Hon har ett toppjobb, en snygg man som stöttar henne. Som när de möttes var "den vackraste hon sett" á la Romeo. Hoppsan hon blir befordrad också.

Var är smutstvätten? Ångesten? Blir hon inte utbränd? Ska ett förhållande vara sådär underbart (jag funderar fortfarande)? Och vad hände sen? Kanske hon sprack på förlossningsbordet så att hon aldrig mer kan ha sex. Ångrar hon att hon behöll barnet FÖR ATT HENNES KILLE VILLE DET, eller blev det helt enkelt ett lyckligt sagoslut?

Av någon anledning drar jag paralleller till Unni Drougges Hella Hells bekännelser. En übermensch som illustrerar något på gränsen till trovärdigt för att skapa debatt. Men det här skapar ingen debatt, tyvärr.

Dessutom vill jag inte veta hur hemska reportrar på kvällstidningarna tänker. Jag vet att de finns, men jag vill inte tvingas sympatisera med dem i en bok!

Lina

Tillbaka