Sex & media = pornofierad puritanism. En jämförande studie av hur sexualitet och pornografi skildras i amerikanska TV-serier respektive i en kvällstidnings bevakning av svenska dokusåpor.Sex & media = pornofierad puritanism. En jämförande studie av hur sexualitet och pornografi skildras i amerikanska TV-serier respektive i en kvällstidnings bevakning av svenska dokusåpor.
"Förutsättningen för att något eller någon ska kunna framstå som gränsöverskridande är att det finns en gräns att överskrida. För att framstå som sexuellt gränsöverskridande behöver pornografin föra fram en puritansk sexualsyn [...] och därmed kunna framstå som frigjord när man sedan överskrider den" skriver Gerda Christenson i Sex & media = pornofierad puritanism. Studiens utgångspunkt är att pornografi och puritanism är sammanlänkat- ju mer utbredd pornografin blir desto mer utbrett borde det puritanska förhållningsättet gentemot sexualitet bli.
Bakom Sex & media = pornofierad puritanism, som gavs ut 2007, står organisationen Kvinnofronten. Studien syftar till att undersöka hur talet om sexualitet ser ut i det offentliga rummet. Undersökningen består av ett antal artiklar om dokusåpor, publicerade i aftonbladet samt analyser av 4 amerikanska tv-serier, där 15 avsnitt ur varje serie har valts ut. Serierna som behandlas är Sex and the city, Oc, Girlmore Girls och Vänner.
Av undersökningen att döma idealiserar de aktuella artiklarna pornografi medan tv-serierna i fråga intar ett snarast bagatelliserande förhållningsätt gentemot porr. I analysen av tv-serierna såväl som av artiklarna visar studien på hur det som ofta benämns som sexuell frigjordhet handlar om allt annat än just frigjordhet. Precis som i pornografin bygger den så kallade frigjordheten på ett ständigt återskapande av en puritansk grundsyn, där kvinnors sexuella handlingsutrymme bestäms av snäva ramar och där dikotomin hora/madonna (eller slampa/puritan som Kvinnofronten ibland väljer att kalla det) är konstant närvarande.
Sex & media är till viss del en lättillgänglig studie. Språket är enkelt och att fotnötter som förklarar begrepp som patriarkat och könsmaktsstruktur är ofta förekommande gör att du inte behöver vara väl insatt i feministisk ideologi för att kunna följa med i resonemanget. Men samtidigt som studien, i språkligt avseende, är lättillgänglig kan den tyckas vara en aning förvirrande. Det är många frågeställningar, närmare bestämt 14 stycken, som ska besvaras. Efter att ha läst det första kapitlet, där författarna relativt ingående lyfter fram Kvinnofrontens syn på pornografi och backar upp det med bra argument, är det svårt att vara annat än förväntansfull inför analysen.
Mina förväntningar blir dessvärre aldrig riktigt besvarade, framför allt inte när det gäller analysen av tv-serierna. Vad vi får läsa är vad de kommit fram till, men inte hur de kommit fram till det. De olika påståendena beläggs visserligen med ett eller ett par exempel från något eller några av de 15 avsnitten men det som presenteras liknar närmast en slutsats, där endast fragment av beläggen framgår. Problemet tycks inte vara att författarna saknar intressanta reflektioner, analyser och belägg, utan snarare att vi som läsare aldrig riktigt får följa med på själva resan. Inte heller får vi möjlighet att sätta oss in i den kontext som scenerna utspelar sig i, då avsnitten som helhet aldrig presenteras.
Sex & media är en omfattande studie. Det är många frågor som ska besvaras och det är mycket som ska hinnas med. Ibland sker det med en beundransvärd träffsäkerhet, ibland känns det som 3 frågeställningar hade varit betydligt lämpligare än 14. Att skriva denna recension gör mig med andra ord minst sagt kluven. Min ambivalens beror emellertid inte bara på att jag finner boken ojämn, utan även på att det är så lätt att analysera sönder varenda liten del tills det faktiska engagemanget och initiativet bakom studien endast syns till som små smulor. Hur vi än väljer att göra hade vi kunnat göra på ett annat sätt. Tillvägagångssättet i Sex & media är ett av många sätt. Trots det som jag upplever som brister i själva analysen lyckas Kvinnofronten med konsten att sätta fingret på de krav som många kvinnor ständigt möter. Kravet på att varken vara för slampig eller för puritan, att inte ha sex för mycket (och med för många) men inte heller att ha för lite sex, att inte klä sig för ”utmanande” men inte heller för präktigt. Kravet på leva upp till en normaliserad sexualitet och kvinnlighet.
Syftet med Kvinnofrontens studie var att undersöka hur talet om sexualitet ser ut i det offentliga rummet. Av studien att döma tycks medias tal ha fastnat i ett ständigt upprepande av vikten av en alldeles lagom och lämplig kvinnlig sexualitet. Och vad som är lämpligt för oss själva tycks inte vara upp till dig eller mig att bestämma. Studiens synliggörande av detta begränsande av kvinnors (och mäns) sexualitet bör i sig vara en poäng väl värd att ta i beaktande.
Elin