Till Salu
av Christina Wahldén

Till Salu är långt ifrån den första bok Christina Wahldén, kriminalreporter på Svenska Dagbladet, ger ut i ämnet träffsäker historia om sexövergrepp och rättsröta. Men det är den första deckaren hon skriver.

Historien utspelar sig någonstans i Norrland, där kvinnojouren är hatad bland stadens stormän och männen är vana att använda de kvinnor de behöver. Vare sig det är till markservice, lördagsnöje eller affärer. Gärna från Ryssland, där det finns ekonomiskt svaga kvinnor att utnyttja. Det blir riktigt komiskt när stockholmspoliserna Hedvig, kvinna, och Rafael, två meter lång och sydamerikan, stövlar in för att kolla upp vad de Norrländska gubbarna håller på med. Spännande blir det också.

Det första som är starkt med boken är att den skildrar sexhandeln ur kvinnors synvinkel. Alltifrån Irinas tankar när hon vaknar upp blåslagen i en bastu till polisen Hedvig som ska utreda sexhandeln gör att den tillför oerhört mycket till debatten. Plötsligt kommer man ihåg vem det egentligen är man kämpar för och man får klart för sig vad som egentligen ligger bakom alla svarta tidningsrubriker vi sett om sexhandeln i Norrbotten.

Den andra styrkan ligger i bokens trovärdighet. Få deckarförfattare har överhuvudtaget lust att befatta sig med ämnet och få som har makten att skildra verkligheten vill ta parti för de svaga. Vi har aldrig träffat någon Irina eller någon annan rysk kvinna som vågar eller kan berätta om sina erfarenheter av svenska torskar och det här är en chans som kanske inte kommer tillbaka. En chans att förstå och kunna ta in vad det är som händer mitt i vår svenska idyll när ingen orkar lyssna.

Wahldén har fått kritik för att vara för statisk i sina personlighetsskildringar av de Norrländska poliserna, men det problemet är inget som bekymrar recensenterna när det gäller kvinnosynen i tusentals andra böcker, så varför ska vi bry oss om det här. Ingen tror väl egentligen att Wahldén PÅ RIKTIGT tror att en människa är ond polis och inget annat. Dessutom är polisernas personlighet mer ett komiskt inslag än själva poängen och det verkar som att journalisterna med flit siktar bredvid målet.

Man kan svänga och börja undra om verkligheten kanske är mer svartvit än romanen ändå. Boken har inte recenserats norr om Mora och Wahldén säger i en intervju att problemet inte är att Norrländska Socialdemokraten inte vet om att den finns. Problemet är nog att boken är för bra.

Lina

Tillbaka