Vägen ut (nyutgåva)
av Marianne Andersson
Vägen är skriver av Mariann Andersson och kom ut första gången 1969. I ljuset
av den tidens radikala vänsterrörelser, som ofta gällde mäns problem, var boken
betydelsefull för att väcka den feministiska rörelse som säkert länge hade
funnits under samhällets yta.
I denna nyutgåva har samhället förändrats på många sätt, men när det gäller
kvinnofrågan är mycket sig likt. Det är lite nedslående att läsa en bok och
förstå att de problem som fanns på 60-talet är nästan identiska med det
kvinnoförtryck som finns idag.
Inledningen i boken börjar med ett anspråkslöst "hej, jag vill bara snacka med
dig..." vilket tyder på att den vänder sig inte bara till de som är bekanta med
ämnet, utan även de som knappt haft med ordet feminist att göra. Boken tilltalar
även den redan invigde, vi får aldrig nog av böcker som såhär precist kan sätta
fingret på vad vi som feminister menar med patriarkatet.Den börjar chockerande
med en historia som byter plats på könsrollerna i ett vanligt Svensson-liv.
Boken är uppbyggd i två delar, först med ett smörgåsbord av infallsvinklar mot
det kvinnoförtryck som ofta är fördolt, och sedan en djupare diskussion om bland
annat kristendomens mansdominans och förnekelsen av kvinnorna i nordisk
mytologi. Kärnan i boken är dock att förklara den könsmaktsordning som är formad
av mannen. Andersson förklarar hur indoktrinering sker genom att ta upp hur
småbarn ser på bajs. Barn vill gärna leka med sin avföring och har inga som
helst problem med det, medan vuxna människor som tycker att det är äckligt till
slut överför sina känslor till barnet som tom kan bli rädd för sin egen
avföring.
Samma sak händer när kvinnors identitet formas. Kvinnan lär sig förneka sin
natur och leva upp till kvinnorollen, så väl att hon till slut tror det är
sanningen. Andersson ger en rad exempel på där man kan avslöja kvinnors
identitetskris, varav det mest uppenbara är skönlitteraturen, där kvinnor får
utrymme att älta sina känslor och sin osäkerhet.
Men boken handlar inte bara om kvinnor, den handlar även om kärnan till
förtrycket: mansrollen. Andersson menar att mannen förtrycker kvinnan för att
han älskar henne och är osäker på hur han ska kunna behålla henne utan att ha
makt över henne. Detta är en aspekt som förklarar vissa mäns argument om att de
slår sina fruar för att de älskar henne.
Hon menar dock att mansrollen är minst lika skadlig för mannen som kvinnorollen
för kvinnan. Av kulturen formas han till en känslokall varelse som är tvingad
att stänga inne sina problem eller ta ut dem på någon annan. Mansrollen sätts in
i ett större perspektiv och tar till exempel upp lagsporter som den enda källa
som mannen har för gemenskap och därför är den så viktig för mannen, och
samhället.
I de historiska delarna är boken precis lika genomtänkt och trovärdig.
Förklaringar till Hitlers handlingar serveras blandat med fakta och resonemang
som vem som helst kan köpa. Det är bara det att vi inte hört dessa förklaringar
i våra historieböcker, som är mycket mansdominerade. Krig, kungar utan samvete
och en upphöjning av manligt våld menar Andersson präglar vår historia, och
detta får också allvarliga konsekvenser för samhället.
För att citera en av Anderssons poänger: "Den ondska människor kan visa beror
inte på någon ond vilja i deras natur - de lider ju själva av ondskan." Boken
tar helt enkelt upp många politiska problem och ser könsmaktsordningen som en
del av hela sanningen.
Kritik mot boken kan vara att den innehåller många subjektiva åsikter som får
mig att tänka på de gamla samhällsfilosoferna som till exempel Rousseau och
Mill. Men deras mindre genomtänkta idéer har inte förminskat dessa
kulturgestalter, så varför låta samma sak hindra Andersson? Andersson har helt
klart för många poänger för att någon ska kunna förneka den här bokens
betydelse.
Något jag saknar i boken är, av förklarliga skäl, att den inte möter vår tids
kritiska mansforskning, den forskning som menar att kvinnan har makt över hela
samhället. Även om boken ger många svar på vår tids frågor så märks det att den
inte är skriven i ett postmodernt samhälle. Uttryck som "människans rätta natur"
och andra "rätt och fel" får mig att haja till, men samtidigt är det skönt med
någon som VÅGAR säga att saker ÄR rätt och fel. Hon målar upp vekrligheten
galant med våra inlärda könsroller, utan att hon för den skull glömmer
maktobalansen mellan dessa.
Detta är en bok om politik, men som överraskande nog ger många svar på
personliga problem. Det är en bok som bör finnas i varje kvinnas bokhylla och
som bör läsas i varje skola. Framförallt har Andersson lyckats galant med att
sätta ord på det dolda könssystem som vi alltid kommer behöva visa på i
kvinnorörelsen.
Lina